Vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är bara så ledsen, men ändå lättad. För du slipper ha ont lille vän. och det är det som är huvudsaken.

Ibland förstår jag inte hur någon bara kan kliva rakt in i ens hjärta och sen stanna där. Dag ut och dag in. Hur någon kan få en så glad, bara av att finnas där. Även fast det blev allmer sällan som jag träffade dig, så va det ändå något speciellt att sitta där, i spiltan med ditt lilla huvud i sin famn. Det är inte många som vet, men du är den mest finaste lilla ponny jag någonsin träffat. alltid på glatt humör, alltid snäll mot alla barn, alltid så speciell.

Vila i frid Belle, den lilla vita ponnyn med den rosa mulen.



och de är nog ingen som vet,
att jag tänker på dig, varje dag.